Vergiss mich

Bestämde mig för att plåga mig själv i natt genom att kolla på Titanic. Undrade hur fort jag skulle börja gråta och det var rätt så fort haha. Introt om jag ska vara exakt. När de visar bilder på alla förväntansfulla människor på båten, som inte vet om att nästan alla kommer dö. Trodde inte jag skulle gråta så där mycket under filmen, var nog tur att jag inte såg den på bio som jag egentligen ville.

Men skådespelarna får det verkligen att kännas så äkta. Jack fick Rose att känna sig mer levande, mer fri. Hon var fast i ett liv hon inte fick bestämma över själv. Att Rose och Jack bestämmer sig för att vara tillsammans och uppleva världen, att leva. De skulle gå i land i New York tillsammans. Att se hela filmen och veta om att de kommer skiljas åt, att en av dem kommer dö. TÅRAR.

Titanic måste vara den mest vackra, ärliga, romantiska och tragiska filmen någonsin. (MED FETA OCH STORA BOKSTÄVER)
De som klagar på den och tycker den är onödig kan inte ha förstått budskapet och meningen med filmen helt. Kan inte.

Kunde inte sluta gråta:
-När Jack får syn på Rose för första gången.
-När han målar av henne.
-När de kraschar in i isberget.
-När Jacks kompis tar av sin döda kompis flytvästen för att själv använda den, och sedan dör ändå.
-När Rose ser Jack försvinna längre och längre bort, hon hoppas ur livbåten och springer upp till Jack igen.
-När Jack gör allt för att rädda både sig själv och Rose
-När de är i vattnet, Rose säger att hon älskar honom. Han får henne att lova att hon ska överleva och kämpa, vad som än händer i hennes liv.
"Winning that ticket, Rose, was the best thing that ever happened to me… it brought me to you. And I'm thankful for that, Rose. I’m thankful. You must do me this honor, Rose. Promise me you’ll survive. That you won’t give up, no matter what happens, no matter how hopeless. Promise me now, Rose, and never let go of that promise."
-När en båt kommer och hon vänder sig förväntansfullt mot Jack och ropar hans namn. När han inte svarar eller rör sig. När hon förstår att han dött. När hon säger farväl, släpper hans hand och låter han sjunka till botten. Trodde jag skulle dö där typ, kunde_INTE_sluta_gråtaaaaa. Kunde inte andas för den delen heller.
- När Rose går i land i New York utan Jack och uppger sitt namn med hans efternamn.
-Slutet, när Rose dör. Och i sin död möter hon upp Jack igen vid klockuret på Titanic. De är unga, levande, fria och tillsammans igen.

“Now you know that there was a man named Jack Dawson and he saved me, in every way a person can be saved. I don't even have a picture of him. He exists now only in my memory.”